2013 på väg mot 2014

 
ETT ÅR AV GLÄDJE OCH SORG
 
Året började med att Josefin flyttade in på Axvalls Folkhögskola utanför Skara och jag och min fd kärlek skjutsade henne dit. Hennes nya liv på landet började och visade sig under året bli hennes stora trygghet och glädjeämne, med många nya vänner och upplevelser. I somras jobbade hon med jordgubbsförsäljning, vilket troligen var tredje och sista året....
Nu ska hon gå en termin till på skolan och funderar på att söka till högskolan, ev socionomprogrammet. (det är inte jag som medvetet påverkat henne)
 
Vår mamma som varit sjuk under hela 2012 försämrades alltmer och i mars 2013 somnade hon in hemma, precis som hon önskade. Det är fortfarande svårt att förstå att hon är borta. När världen var som vackrast begravde vi henne i Lundby gamla kyrka.
 
 
 
Här är vi alla samlade med vår pappa, som efter mammas bortgång blev allt sämre och nu är på ett korttidsboende i väntan på ett permanent boende. Han saknar mamma så mycket och det är så sorgligt.
 
Strax innan mammas bortgång tog det slut mellan mig och min kärlek. Det var ganska oväntat och fick bli en del av den sorg jag upplevde under våren. 
 
I juni tog Linnea studenten med allt vad det innehöll, bal, flak, utspring och fest på Valand. Under sommaren arbetade hon som Kultursommarjobbare.
 
I juli åkte jag och Linnea till Mallorca och upplevde en vecka av värme som var något utöver det vanliga.
 
I september åkte Linnea med en kompis till London för att se sitt favortiband, Paramore.
Under hösten har hon arbetat som kontorsbiträde och funderar nu på vad hon ska plugga till hösten. I avvaktan på detta skriver hon musik och söker jobb.
 
På mitt arbete har det varit ett intensivt och spännande år, ett arbete i ständig utveckling. Jag har också föreläst ett antal gånger om mina erfarenheter av utmattningsdepression och varit på en del konferenser i Stockholm med Hjärnkoll och NSPHiG.
Jag var med och genomförde en utbildning för ambassadörer på Löftadalens folkhögskola i september.
Jag har genom arbetet lärt känna många underbara människor och det känns fantastiskt.
 
Jag har under hösten haft fler åtaganden genom arbetet, vilket gjorde mig trött och ansträngd. I november drog jag lite i nödbromsen och hämtade in mig själv. Balansen mellan måsten och mer egenvalda lustfyllda aktiviteter är viktigt och där missade jag under hösten. Broderigruppen jag går i fick inte många besök av mig och andra utåtriktade aktiviteter likaså.
Tiden under hösten har till stor del lagts på åtaganden med jobbet, stöd till pappa och vardagsgöra. Men emellanåt har jag virkat och borderat, vilket är ett terapeutiskt måste.
 
Det jag känner glädje över är, fina arbetskamrater, mina döttrar, de personer som gett mig feedback efter mina föreläsningar. Stunder med mamma innan hon gick bort, stunder av samförstånd, kärlek och stillhet.
Stunder med pappa då vi kunnat skratta, gråta och minnas tillsammans. Stunder med mina syskon, då vi delat skrattet och gråten.
 
Jag har inga stora förväntningar inför 2014. Men jag hoppas på ett mindre ansträngande år, där jag får mer plats för mina kreativa sidor. Jag vill skriva, måla, brodera MER.
Sen hoppas jag naturligtvis att mina döttrar ska hitta sina vägar under året, vart än det bär.
 
Jag hoppas också att 2014 blir ett KÄRLEKENS ÅR.
 
Gott slut på 2013 och ett Gott nytt 2014!